You said you would love me until you die, but as far as I know you're still alive .. ?
Varför gör jag de så svårt för mig själv hela tiden?
Jag är så nyfiken och ska veta allt hela tiden.
Det går bra tills jag hittar det jag inte ville se.
Det som får en att må dåligt.
Desto mer jag försöker hålla allt inom mig,
desto mer känner jag hur allt river mig infrån.
Även fast jag vet att jag inte gjort fel känns de som de va mitt fel.
Det var ju liksom inte jag som ljög,
och den största var ju att du aldrig skulle lämna mig,
att det skulle vara vi föralltid.
Det var inte jag som glömde bort din födelsedag.
Det var inte jag som ignorera dina sms helatiden
och sa att jag inte ville prata med dig i telefon.
Det var inte jag som hittade anledningar till att inte träffas.
Det var inte jag som inte ville köpa något till dig i födelsedagspresent,
men ville ha något på min födelsedag.
Det var inte jag som dumpa dig,
och det var inte jag som hittade på två olika ursäkter om varför.
1. för en sak jag kunde göra något åt
Och försökt många gånger men du har hindrat mig
2. du vet inte,
klart man vet varför men lämnar nån man älskar/älskat
Det är ju inget man gör varje dag.
Det var inte jag som låtsades som om du inte fanns,
när jag var med kompisar.
Det var inte jag som reste bort och kom hem tomhänt,
medan alla andra köpt saker till sin flickvän.
Det var inte jag som somnade varje kväll när vi smsa,
och sen på morgonen låtsades jag som ingenting.
Det var inte jag som lovade på din död att inte göra en sak,
men ändå gjort jag det.
Det var heller inte jag som inte vågade visa upp dig för min familj
och för mina kompisar
ALLT det gjorde du!
Mot mig som du sen lämnade helt ensam
och sen slutade bry dig om mig, helt.
Du visste vad som gjorde mig ledsen, min svaghet.
Och du använde den, men flit.
Du sårade mig, tog sönder mitt hjärta och kom inte tillbaka.
Frågade inte ens hur jag mådde,
svarade inte på mina sms,
raderade precis ALLT.
Tillome våra minnen.
Jag vet att jag borde va glad och tänka på annat.
Det är sommar,
jag ska leva livet.
Men det går inte.
Det skulle ha varit våran sommar.
Men så blev det inte.
Du lovade att komma och hälsa på.
Har du gjort de? - nej!
och du kommer inte göra det.
Det är en lögn som alla andra gånger.
Jag orkar inte med den här skiten mer.
Ingen fattar vad jag håller inom mig.
Jag blir jämt tyst när jag är med folk.
Alla undrar vad det är och jag säger inget.
Men det är mycket.
Det är livet.
Allt skiter sig,
Ska bli skönt och bara få komma iväg en stund.
Från allt, kommer sakna vännerna.
Men där finns det ingen som frågar om dig,
det finns nog inte mycket som påminner mig.
Om du ändå hade varit äkta hade jag nog förstått dig.
Och nu undrar jag..
Var det dig jag älskade?
Eller var det den jag trodde du var?
Fan jag trodde på orden "jag älskar dig"
Men du sa liksom dom dagen innan allt hände.
Du låtsades som om allt var okej den dagen du stack.
Du höll mig i handen i insane och i spökhuset.
Du kysste mig i kön till att köpa åkband och när jag skulle dra.
As always liksom.
Sen cirkus en timme efter säger du att det är slut.
Från ingenstans. SLUT!
Fem månader av kärlek var slut.
Från din del.
Du raderade tillome mina kommentarer på dina bilder på fb.
Medan du behöll alla andra från andra tjejer sen innan oss.
Du kanske inte var så perfekt.
Men ändå mådde jag betydligt bättre med dig
och offra allt för din skull.
Om du ändå låg breve mig nu,
och torka mina tårar som du gjorde förut när jag var ledsen.
Men de var ju inget mot dehär.
Har nog aldrig gråtit så mycket,
sovit så dåligt,
ätit så lite som jag gjort på senaste tiden,
jag blöder näsblod varje dag,
jag har jämt ont i huvudet.
Men jag orkar inte med de som händer.
Det lättaste skulle va och somna in föralltid.
Träffas på andra sidan liksom,
där sorg och svek inte existerar.
Jag som tänkta satsa allt, precis allt.
Nej men asså på riktigt.
Sen första dagen jag träffa dig,
kunde jag inte tänka mig ett liv utan dig.
Jag vet att inget blir bättre av att jag skriver allt,
men det känns så mycket lättare.
Jag tvingar ju ingen att läsa.
Nu ska jag lägga mig i sängen för mig själv.
Kommer bli en tung natt,
och jobbig morgon när jag vaknar med uppsvullna ögon.
Men det har blivit så på sista tiden.
And all it's because of you.. </3
Kommentarer
Trackback
